Här är en länk till en jättebra fransk sida om just det jag skriver om nedan, på franska såklart, men den kanske går att översätta.
http://www.naturalchild.org/alice_miller/eduquer_sans_frapper.html

Den 30 april varje år försöker en ganska så liten grupp människor manifestera mot barnagan som förekommer regelbundet runt om i hela Frankrike. För nej, det är inte förbjudet enligt lag att slå sitt barn här. Tre av fyra franska barn får regelbundet en dask i baken eller en örfil, vissa barn får mer än så. Det är jättejobbigt att se, för det sker lite överallt, utanför skolan, i affären eller i lekparken. Det är ingen som riktigt reagerar. När jag var gravid med Miona såg jag en pappa lappa till sin lilla flicka i affären, jag blev alldeles galen och frågade argt pappan vad han höll på med egentligen. Han blev ursinnig över att jag lade mig i och vad ska man säga - det är ju inte förbjudet. Jag visste nog inte ens att det inte var förbjudet, jag hade ju bara bott här i två år då. Jag reagerade bara som jag skulle gjort om jag hade bott i Sverige. Nu försöker en del politiker få igenom en lag, men idéen om att det bara är bra för ett barn att bli tillrättavisad på det här sättet verkar ligga djupt rotad.Det går av bara farten liksom. Jag har läst på en hel del om barnagans historia i Europa och det har faktiskt visat sig att sedan Sverige införde lagen mot barnagan 1979 så har självmorden bland unga och kriminaliteten hos unga minskat. Samtidigt som lagen infördes i Sverige så gav socialstyrelsen ut broscyrer om hur man uppfostrar sitt barn utan våld. Det är väl det som behövs här, information och utbildning.

och här är ett av clipen från Mionas älskade Mozartmusikal

Clip Mozart opéra rock - l'assasymphonie

och det här är en av Mionas favvosar

Grégoire Toi + Moi MyMajorCompany

Det här är Timons favvosång för tillfället

STROMAE - Alors on danse (official videoclip)

Sommarvärmen fortsätter och vi njuter i trädgården. Eline springer runt barfota och släpper ifrån sig små glädjeskrik.

Imorse var vi på 16 månaderskontroll för lillkorvan, vikt:10,1kg, längd: 81,5cm. Finfin flicka. Mindre roligt var vaccinen och att vår doktor idag hörde blåsljudet på hjärtat igen. Det hade inte försvunnit, som jag hoppades så på.

Till lunch blir det korvstroganoff, det är Timons favvorätt.

Inte var det roligt att packa upp resväskorna som vi nyss packat och tänka på er alla som vi ville träffa och umgås med, men era varma tankar värmde.Vi har dock haft en mysig påsklovsvecka trots besvikelsen över att inte kunna komma till er i Sverige. Mycket pga av det fina vädret, riktigt sommarväder, som gjort att vi kunnat tillbringa dagarna i trädgården.I lördags var vi ute vid vattnet och cyklade - ett riktigt äventyr att cykla med tre små barn. Det var lugnare att låta dom leka på stranden medans pappan och mamman pustade ut.

Ja, ni, det blir inte alltid som man tänkt sig. Fram och tillbaka till Paris igår med tre korvar, därav två väldigt besvikna korvar som har svårt att förstå varför dom inte får åka till mormor och morfar, tattor och tontor mm. För tillfället är dom med sin pappa och tittar på ponnysar som någon bekant har. Vi försöker hitta på lite småroliga saker så att det ska kännas lite lättare. Men när man planerar månader i förväg, ritar kalendrar och räknar dagar är det inte så lätt ändå. Det var ju så länge sedan vi träffades.
Hade ett litet hopp om att kanske komma iväg senare i veckan, men ingen vet ju när flygningarna kommer igång igen så det känns osäkert.

Försöker fokusera mig på Vatry, flygplatsen nära oss. Hur smidigt det ska bli när den öppnar. Lite info: Ryanair börjar flyga 30 juni, onsdagar och lördagar kl. 11.25 från Skavsta, flygningen tar 2tim20min och en timme senare är man i Ancerville! Tillbaka till Sverige härifrån går flyget kl 14.25. Priserna ligger på 240 kr tur/retur. Verkar inte som att man betalar flygplatsskatt. Kan man låta bli att åka en gång i månaden, minst?

Eländes elände, idag är alla flyg till Sverige härifrån inställda pga vulkanaskan. Har ingen lust att packa väskorna längre. Än så länge är inget flyg inställt imorgon, vi får hålla tummarna, men det känns väldigt osäkert.

Har i alla fall en god nyhet också. Ryanair ska tydligen börja flyga till en flygplats i Vitry les Francois, bara 40 minuter härifrån. Två gånger i veckan till Stockholm, onsdagar och lördagar med början i juni. Dom hoppas locka folk som vill till Eurodisney med denna flygplats som bara ligger 150 km från östra Paris. I tidningen stod det att allt var klart, men jag tror inte på det förrän det verkligen är igång men visst vore det väl alldeles underbart.

Har ni sett vad det växer och knakar i vår trädgård. Så här såg det ut imorse klockan halvnio. Kan ni se den lilla lulutten?
Igår njöt vi av frappès på vår terass, det är livskvalitet det.

Solen skiner, dörren står öppen och korvarna springer ut och in. Vi målar verandan och småpysslar i trädgården, kan man ha det bättre?
Till lunch blir det salviafisk. Man tar lite god fiskfilé, lite nyskördad salvia från trädgården och något av de vita vinerna från kylskåpet, tillsätter lite grädde och vips har man en supergod lunch. ;-)))

22 grader och sol, i Sverige hade barnen säkert sprungit runt i t-shirt och shorts, men efter nio år i Frankrike kom jag på mig själv med att fundera över huruvida Eline skulle ha kofta eller inte. Det blev kofta, det blåste ju så...

Hemsk mamma som jag är har jag idag smygslängt en del påskchoklad i soporna. Den chokladen som innehåller alla möjliga tillsatsämnen. Dom får så mycket, en chokladkanin var av alla familjemedlemmar, det blir ju en hel del. Tänker på alla små barn ute i världen som säkert skulle bli överlyckliga över att få EN chokladkanin när jag hivar när påsen med chokladkaniner i den stora soptunnan.
Helfranska barn har helt andra godisvanor än svenska barn. Jag försöker göra som jag (vi) vill och inte bry mig så mycket om vad andra gör. Miona börjar dock förstå att hennes klasskompisar är riktiga lyckostar som får med sig choklad och kakor som mellanmål till skolan och dessutom får nutella till både frukost och mellanmål. Jag försöker förklara kostcirkeln, tandhälsa etc.
Så står hon där med sin fruktkompott utan socker på rasten medan kompisarna bjuder henne på choklad som dom tydligen har hur mycket som helst av och så vill jag att hon ska tacka nej. Inte lätt...stackars Nona. När dom får äta mellanmål hos mamie skriker dom av lycka för att dom får "franskt mellanmål". Någon gång ibland när jag känner mig riktigt wild and crazy får dom nutella till smörgåsen eller en liten bra chokladbit till mellanmål. Men jag känner att lyckan dom visar över att få äta den där chokladbiten är spelad, enbart för att göra mig glad, det ser jag på dom. Kanske är jag för sträng? Ändå äter vi säkert mycket mer sötsaker än en familj i Sverige, vi äter ju t.ex. alltid efterrätt, även om det ibland "bara" är en frukt.
Däremot ser jag ofta franska barn (även mina) tacka nej till kakor och godis, förmodligen blir det inte lika åtråvärt när det alltid är tillgängligt.
Ja, ja, nu tror jag att jag ska gå och baka något gott till mellanmålet ;-) hembakat är ju inte samma sak...

Glad påsk på er i efterskott, har ni det också så här skönt i solen?