Den 30 april varje år försöker en ganska så liten grupp människor manifestera mot barnagan som förekommer regelbundet runt om i hela Frankrike. För nej, det är inte förbjudet enligt lag att slå sitt barn här. Tre av fyra franska barn får regelbundet en dask i baken eller en örfil, vissa barn får mer än så. Det är jättejobbigt att se, för det sker lite överallt, utanför skolan, i affären eller i lekparken. Det är ingen som riktigt reagerar. När jag var gravid med Miona såg jag en pappa lappa till sin lilla flicka i affären, jag blev alldeles galen och frågade argt pappan vad han höll på med egentligen. Han blev ursinnig över att jag lade mig i och vad ska man säga - det är ju inte förbjudet. Jag visste nog inte ens att det inte var förbjudet, jag hade ju bara bott här i två år då. Jag reagerade bara som jag skulle gjort om jag hade bott i Sverige. Nu försöker en del politiker få igenom en lag, men idéen om att det bara är bra för ett barn att bli tillrättavisad på det här sättet verkar ligga djupt rotad.Det går av bara farten liksom. Jag har läst på en hel del om barnagans historia i Europa och det har faktiskt visat sig att sedan Sverige införde lagen mot barnagan 1979 så har självmorden bland unga och kriminaliteten hos unga minskat. Samtidigt som lagen infördes i Sverige så gav socialstyrelsen ut broscyrer om hur man uppfostrar sitt barn utan våld. Det är väl det som behövs här, information och utbildning.
2010-04-30
Den 30 april varje år försöker en ganska så liten grupp människor manifestera mot barnagan som förekommer regelbundet runt om i hela Frankrike. För nej, det är inte förbjudet enligt lag att slå sitt barn här. Tre av fyra franska barn får regelbundet en dask i baken eller en örfil, vissa barn får mer än så. Det är jättejobbigt att se, för det sker lite överallt, utanför skolan, i affären eller i lekparken. Det är ingen som riktigt reagerar. När jag var gravid med Miona såg jag en pappa lappa till sin lilla flicka i affären, jag blev alldeles galen och frågade argt pappan vad han höll på med egentligen. Han blev ursinnig över att jag lade mig i och vad ska man säga - det är ju inte förbjudet. Jag visste nog inte ens att det inte var förbjudet, jag hade ju bara bott här i två år då. Jag reagerade bara som jag skulle gjort om jag hade bott i Sverige. Nu försöker en del politiker få igenom en lag, men idéen om att det bara är bra för ett barn att bli tillrättavisad på det här sättet verkar ligga djupt rotad.Det går av bara farten liksom. Jag har läst på en hel del om barnagans historia i Europa och det har faktiskt visat sig att sedan Sverige införde lagen mot barnagan 1979 så har självmorden bland unga och kriminaliteten hos unga minskat. Samtidigt som lagen infördes i Sverige så gav socialstyrelsen ut broscyrer om hur man uppfostrar sitt barn utan våld. Det är väl det som behövs här, information och utbildning.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag tycker att hela den där grejen är jätteintressant. Tyvärr gick inte hemsidan att få på engelska, inte vad jag kunde se iaf. Jag vet ju att du tycker att det är tröttsamt att bli sådär jättengagerad i saker, men samtidigt tror jag att det är bra att ha nåt sånt där. Och det här är ju en bra grej liksom :)
Är det bara protestmarscher och så eller kan man protestera på andra sätt?
Det är ju nåt att kämpa för, tyvärr är nog mörkertalet med barn som agas i Sverige stort skulle jag tro. Men bra är ju att lagen finns, visar ju ändå på att det är fel!
Det är ju bra att det finns dom som kämpar för lag mot barnaga i Frankrike också....tror att det precis som du säger handlar mycket om att man inte vet nåt annat. Har man gjort på ett sätt i alla tider tar det nog lite tid innan folk är öppna för annat :P
puss å kram
Post a Comment