22 grader och sol, i Sverige hade barnen säkert sprungit runt i t-shirt och shorts, men efter nio år i Frankrike kom jag på mig själv med att fundera över huruvida Eline skulle ha kofta eller inte. Det blev kofta, det blåste ju så...

Hemsk mamma som jag är har jag idag smygslängt en del påskchoklad i soporna. Den chokladen som innehåller alla möjliga tillsatsämnen. Dom får så mycket, en chokladkanin var av alla familjemedlemmar, det blir ju en hel del. Tänker på alla små barn ute i världen som säkert skulle bli överlyckliga över att få EN chokladkanin när jag hivar när påsen med chokladkaniner i den stora soptunnan.
Helfranska barn har helt andra godisvanor än svenska barn. Jag försöker göra som jag (vi) vill och inte bry mig så mycket om vad andra gör. Miona börjar dock förstå att hennes klasskompisar är riktiga lyckostar som får med sig choklad och kakor som mellanmål till skolan och dessutom får nutella till både frukost och mellanmål. Jag försöker förklara kostcirkeln, tandhälsa etc.
Så står hon där med sin fruktkompott utan socker på rasten medan kompisarna bjuder henne på choklad som dom tydligen har hur mycket som helst av och så vill jag att hon ska tacka nej. Inte lätt...stackars Nona. När dom får äta mellanmål hos mamie skriker dom av lycka för att dom får "franskt mellanmål". Någon gång ibland när jag känner mig riktigt wild and crazy får dom nutella till smörgåsen eller en liten bra chokladbit till mellanmål. Men jag känner att lyckan dom visar över att få äta den där chokladbiten är spelad, enbart för att göra mig glad, det ser jag på dom. Kanske är jag för sträng? Ändå äter vi säkert mycket mer sötsaker än en familj i Sverige, vi äter ju t.ex. alltid efterrätt, även om det ibland "bara" är en frukt.
Däremot ser jag ofta franska barn (även mina) tacka nej till kakor och godis, förmodligen blir det inte lika åtråvärt när det alltid är tillgängligt.
Ja, ja, nu tror jag att jag ska gå och baka något gott till mellanmålet ;-) hembakat är ju inte samma sak...